Assar-serie

Man tager vad man haver. Jag hittade denna Assar-serie för ett tag sedan och har funderingar på att hänga upp den i köket men min man tycker att den är lite för bisarr för att pryda våra väggar och är rädd att gästerna ska få avsmak för de bakverk jag serverar. Nöjer mig så länge med att visa den här istället.

Virkad pastellmatta

Det är ju så kul att virka med gigant-virknålen! Finns det något bättre. Som tur är har jag en hel källare som är lite kall på golvet och behöver täckas med mattor. Det är bara att virka på alltså. Allt eftersom barnen växer ur kläder växer också antalet mattor. Här har jag använt mitt favoritmönster från Creando. Fler virkningar och annat pyssel finns hos Craftschooling Sunday

I really love my giant crocheting needle. Here is another rug made from outgrown children's clothes. Have a look at Craftschooling Sunday for more crafts. 

Nagellacksblommor

Sedan jag fått semester är det ju en lyx att kunna pyssla på dagtid och lite när andan faller på. Jag kom på att jag nämnde nagellacksblommorna i ett tidigare inlägg men inte visat bilderna på dem. De, nagellacksblommorna, blev lite si så där. En del blev fina, andra inte. Jag har sett armband, bland andra hos Runge form som har gjort superfina armband. Mina blommor kom att pryda grattiskort. Då räcker det att de är lite så där lagom fina. 

Blåbärsmacrons

Idag blev det macarons. Själv är jag inte så förtjust i att göra dem. Jag vill helst bara ha ett moment, inte göra kakorna och fylla dem på samma dag. Då vill jag hellre sprida ut det på två dagar. Men ibland får man ju anstränga sig lite extra. Smeten var fint blå i bunken men blev turkos när de var färdiggräddade. Jag hade någon sorts vision om att de skulle gå helt i blått, men blåbär är ju faktiskt inte blå när man mosar dem utan mer rosa. Goda blev de i alla fall. 

Grattiskort med ljus

När jag likaså var inne på att göra grattiskort (de med nagellacksblommorna) blev det ett gäng. Här är några med ljus som enkelt görs genom att rulla papper kring ett snöre.

Lastpallssoffa

Säsongsavslutningen i Fabriken inbjuder oss till att visa upp våra uteplatser. Det passar mig verkligen bra då jag för säsongen knåpat ihop en lastpallssoffa. Vad man kan göra med lastpallar verkar vara helt obegränsat, men soffor ser ut att vara en av de mest uppenbara sakerna. Vi hade ett gäng i garaget men jag behövde två till och som av en händelse körde jag förbi en badplats där jag såg två lämnade lastpallar. De verkade helt klart ha övervintrat där och i skydd av det lilla mörker som finns i början på juni körde jag förbi och plockade upp dem en kväll.

Som dynor använde jag cellplast (=frigolit) och betongtäckmatta (typ liggunderlag på metervara). Jag sågade till frigoliten i ett regn av små plastbitar och lade en bit betongtäckmatta ovanpå, mest för att  barnen inte skulle köra ner fingrarna i frigoliten. Sedan köpte jag vaxtyg, men inte det platstigaste sorten utan en mer tyg-aktig vaxduk. Här upptäcker jag till min förvåning att jag har mer specialtermer när det gäller byggnadsmaterial än tyg! Jag ville ha ett tyg som var lätt att torka av när det regnar. Soffan står under tak men om det regnar snett, vilket ju händer, blir den blöt och då ville jag ha ett material som inte kräver en vecka för att torka upp.

Dynorna blev lite säckiga och jag har tänkt sy om dem lite mindre. Men hur motiverad är man att börja ändrings-sy? Som jag tidigare konstaterat är mitt motto "tillräckligt bra" och det är väl därför jag inte ändrat dem och förmodligen heller inte kommer att göra det. Soffan har blivit ett favorittillhåll för oss alla. De är ju inte så mjuka att man direkt sjunker ner i dem, men en extra bonus är att soffan är förvånansvärt varm att sitta på. Som juni varit hittills har det verkligen kommit väl till pass. Och det är en särskild känsla att sitta i den och se på ett stilla regn utanför.

Innan jag gjorde min minibokhylla i trä gjorde jag en prototyp i gips. Jag använde juiceförpackningar som jag byggde till en gjutmall. Jag tyckte dock att den blev lite för klumpig och kantig men som hållare för ljuslykta passar den bra.

Babytäcke

Nu verkar alla barn som ska födas i min bekantskapskrets vara födda, men än trillar det lyckligtvis in en och annan. Mest lyckosamt förstås för de som får barnen men jag är också glad då jag får sno ihop ett babytäcke. Den här gången använde jag ett mönster där man inte måste ha ett visst antal av varje tyg, utan kan använda sig av mindre bitar. Det är sällan jag syr något i brunt och beige, jag är ju mer fallen åt det färgsprakande hållet, men jag blev nöjd med täcket och kanske får omvärdera jordfärgerna. Det är faktiskt förvånansvärt att jag hade så pass många bitar i dessa, lite diskretare färger. Jag vet inte ens varför eller när jag köpt dem, men jag är glad att jag hade dem. Med detta känner jag att jag gått utanför min comfort zone tillräckligt för i år. Nu är det tillbaka till färger igen.

Detta är mitt bidrag till Husmorsskolans symöte.