Nu måste man ta till alla medel för att lysa upp i mörkret. Ett mycket ljust minne för mig är den här rullgardinen som hängde hos min mormor när jag var liten på det goda sjuttiotalet. När solen sken in genom den badade hela rummet i ett gult sken som man bara inte kunde låta bli att bli glad av. Den har hängt hos mig och effekten blev den samma. Jag kan verkligen rekommendera solgula rullgardiner - ett sant vitaminpiller! Nu ligger den dock i källaren eftersom den är rätt bred och jag just nu inte har något fönster den passar i.
Det låter verkligen som välgörande terapi! Hoppas du snart hittar ett passande fönster.. eller går rullgardinen att kapa och bygga om??
SvaraRaderaJag har funderat på att kapa den men drar mig lite för det. Kanske värt att ta upp den tråden igen. Tack för tipset!
SvaraRaderaFörstår din ängslan. Du får fundera på det. Jag vet inte själv hur lätt eller svårt det kan vara. Antar att man måste ta fram sällan använda egenskaper/förhållningssätt som noggrannhet och metodisk följsamhet... ja, sällan använda för mej. Men omöjligt kan det ju inte vara..
SvaraRaderaDet är just det. De dygderna är inte heller min starka sida. Men jag håller med dig. Omöjligt kan det ju inte vara.
RaderaKan tänka mig att det blev ett mysigt sken med solens strålar genom den där. Och precis som du skriver så känner jag också att man få ta tillvara på allt ljus som man får just nu. Usch så mörkt det är nu men om några veckor vänder det igen!
SvaraRaderaHa en underbar helg!
Kram, Jenny