Klematis och trädgårdsleda

Visar ett sommarminne som även visar att trägen vinner. Det är tredje Klematisplantan jag köper och gräver ner och den första som överlever och dessutom blommar. Äntligen! För att ni ska förstå bedriften måste ni påminna er om att jag hatar trädgårdsarbete och gör minsta möjliga, dvs ingenting. Att åka till butiken i tre omgångar och gräva ner tre plantor och vattna dem (det sista har det varit si och så med, vilket kan ha samband med dödligheten) är en extrem bedrift av mig. Nu måste jag kanske köpa en till i år och se om även den kan blomma.

Jag känner att det här med odling är ett område där jag tycker att jag borde göra något mer. Det är ju kul när man får saker i blom och skörd, och de flesta bloggare jag följer brinner för detta liksom de flesta i min släkt. Ser på bloggar hur balkonger prunkar och man skördar massor på den minsta odlingslotter. Ändå har jag en hel trädgård där jag hade kunnat gå loss med hacka och spade så jorden bara sprutade och plantorna sköt som raketer ur marken. Men det kan inte hjälpas, det är så himla tråkigt arbete och jag tappar intresset innan jag ens börjat.