Nu har jag kommit över surdegen mormorsrutor. Jag trodde ju att mina rutor skulle räcka till väsentligt mycket mer än de gjorde. Med nya krafter attackerar jag nu projeket från två håll. Dels har jag inhandlat ett gäng nya nystan och dels har jag bestämt att filten inte ska bli normalstor utan halvstor. Det räcker att man kan ha den från midjan och ner när man sitter i soffan. Jag ska heller stressa fram den. Det får ta den tid det tar. För ett ögonblick glömde jag min Karin Boye-snodda devis om att det är vägen och inte målet som är mödan värd.
Bra tänkt! Jag har lagt det projektet åt sidan för ett litet tag, tills inspirationen kommer tillbaka...
SvaraRaderaVilka härliga färger i dina mormorsrutor. Som tur är så har jag en mormor OK hon är 90 men virka rutor det kan hon ännu. Så jag har filt och kudde. Gillar din Karin Boye inställning. Kram Pia
SvaraRadera